Ser ut över en kall och frusen trädgård, som badar i gnistrande sol. En sol som så smått börjar värma. När solens strålar studsar mot trädens och buskarnas anlag till knoppar, kan jag inte låta bli att undra: känns det i trädet?
Tänk om trädet känner att nu äntligen börjar solen värma, ”snart kan mina knoppar börja växa och slå ut”…..
Det är en fantastisk tid vi går till mötes, tänk så mycket kraft det är i naturens skapelse.
Att få se den allra första tussilagon och den första blåsippan blomma bredvid snöhögen är lika förunderligt varje år.
Tänker att det kan vara lika för oss människor, efter en lång vinter eller efter en tid av sjukdom är det lika fantastiskt när vi en dag känner att näsan värms av solens strålar.
Snart får vi vara med om skapelsens under, vinterns vila är över, snön försvinner och kraften som gör att allt blir grönt och blommigt är enorm.
Att få välkomna vårfåglarna till trädgården och höra tranornas hälsningsrop, är något jag längtar efter.
Nåja, nu dröjer det lite innan vi är där, men solen värmer i alla fall nästippen – snart mina vänner får vi vara med om resten./Iréne
